"Vidrörd öppnar

sig varelsen i glipor

och en värld strilar

mot hjärtstammen.

Blicken man är i ser

hjälplöst in i de andra.”

Hur ska vi vara tillsammans? Hur ska vi hitta vårt fäste i tiden? Ark talar med en stark materiell melankoli som samtidigt verkar i ett ljus. Här finns ett samhälle och en familj, en far och ett barn. Här finns naturen som blåser och lyser och människor vars ansikten befinner sig utanför dem själva, bredvid varandra.