"Det är starkt, så till den gräns att jag måste lägga ifrån mig boken flera gånger under läsningen. Hanna Rajs har skrivit sin kanske hittills mest välgestaltade diktsamling.En sorgeskildring lika nervöst närvarande som djuplodande. Läs den.

Edith Söderström, SR Kulturnytt

"Rajs dikt borrar sig omedelbart in. Rösten är ibland den mogna och vuxna människans, nästan analytisk, ibland vädjande och otröstlig som ett barns."

Amanda Svensson, Expressen

"Det här är genommusikalisk dikt som man måste läsa med sina öron och lyssna på med sina ögon."

Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

"Klamra" handlar om sorgen efter någon som inte finns kvar och gör det och hur det hemsöker hela livet. Den krokar arm med Rajs augustprisnominerade bok om sorgen efter modern, "Samma, mamma", men uttrycket har djupnat och blivit både stillsammare och mer fruktansvärt: diktjagets rädsla och längtan inför både Gud och sig självt är överväldigande.

Texten klamrar sig krampaktigt mot tomrummet – som besatt försöker den nå fram till något eller någon att hålla fast vid. Kabbalans Devekut fungerar som textens mittpunkt, det oavbrutna ihågkommandet och ömsesidiga kärleken till den som klamrar tillbaka. En förtvivlad önskan om att hemsökas, kanske uppfylls den? Detta är en diktsamling att gråta, dö och leva för.