"Det var märkligt så väl oxarna såg sig väg i mörkret. Ibland var det lera som flöt åt alla håll och ibland var det stenlagd väg från millennierna. Det var tankspriddhetens ingenjörer som hade stenlagt deras väg till templet Omkareshwar. Tidigt i gryningen kom de fram till byn som tronade högt som en häckningsplats över flodstranden. En by var i Indien nånting mycket större än byarna i de sydsvenska häradena. En by var som köpingen, socknen, municipalen."

Efter att som eldare ha medföljt S/S Fernmoor från Rio de Janeiro över Atlanten och Indiska oceanen ända till Vladivostok rymmer på återvägen Martin Tomasson i Bombays hamn. Det är på våren 1924 och han ska just fylla tjugo år. Hans drömmar har börjat röra sig i riktning av det stora Inlandet. Och det är någon han till varje pris vill träffa igen – en skymtad färdkamrat, en anad syster. Han finner henne och så anträder de vägen mot Gondwana.
Lars Anderssons berättelse är en fri fantasi över ett obeskrivet ögonblick i Harry Martinsons rymmar- och vandrarliv på 1920-talet.

Tillsammans med romanerna ​Bikungskupan ​och ​Vattenorgeln ​utgör den trilogin ​Vattnets bok​.