"Min förra minnesbok Följ mej bakåt vägen släpptes lös nästan samtidigt med att jubileumsrevyn Knäpp igen hade premiär på Cirkus hösten 1992. Jag var aldrig orolig för den föreställningen, visste med mig att den borde fungera. Däremot var jag nervös för hur boken skulle tas emot - man lämnar ju ut sitt liv bara en gång i livet! Dessbättre var min oro onödig - nästan idel lovord vederfors volymen. Men i sådana lyckliga lägen blir de få avvikande anmälarna särskilt intressanta. Någon tyckte att boken bestod av för många ANEKDOTER. Frånsett att just anekdot tillhör mina personliga ‘vämje-ord’ och ger mig dammiga associationer till gamla rakstugor och Söndags-Nisse Strix, kan jag inte förstå varför man vid skildrandet av olika skeenden i ens liv inte skulle få berätta de roliga episoder som osökt, eller till och med sökt, dyker upp i sammanhanget. Men varför öda tid och plats på udda recensioner? Nej, jag tutar nog och kör som om inget hade hänt, jag. Fast så kan man väl egentligen inte säga om en minnesbok? Som om inget hade hänt - Det har det ju faktiskt!" När Povel Ramel avslutade Följ mej bakåt vägen - eller Livstycken Del 1 - var han på bröllopsresa i Fjärran Östern 1949. Han har ett halvsekel av eget liv och svensk nöjeshistoria kvar att berätta och gör det på sitt eget oefterhärmliga sätt i Som om inget hade hänt.