I den nya diktsamlingen, som är Roger Melins tredje, förvaltar denne poet med hemvist i Västerbotten arvet från våra största naturlyriker. Hans landskap är den snöklädda fjällvidden, språket är på samma gång enkelt och bildrikt. ”Jag ser snö som mognat” – så lyder den första raden i denna diktsamling som är Roger Melins tredje sen debuten 1994. Här befäster han sin ställning som en av de främsta svenska naturlyrikerna – och nästan den ende i sin generation (Roger Melin är född 1953). Landskapet är oftast den lappländska fjällvärlden, huvudpersonerna är poeten-vandraren som rör sig över fjället och myren, och så tallarna och fåglarna. Melin ställer en rad frågor till naturen som svara med att betrakta honom, stumt: ”Är jag en sådan fågel som springer huvudlös på tundran?” Roger Melin debuterade 1994 med diktsamlingen Under träden pågår samtal och gav sen 1995 ut samlingen Öarna ankrar sina farkoster. Han bor i Luleå och arbetar vid sidan av författandet som bibliotekarie.