Lars Andersson berättar om en resa i södra Indien tillsammans med den älskade. Det är en resa om vintern men i grönska och färger och skuggspel från klassisk indisk poesi.

Långsamt framkallas bilden av en far, ja av två fäder; i Värmland på femtio- och sextiotalen och i Indien idag. Men i centrum av berättelsen står hela tiden två människor och deras liv, och de speglar sig intensivt i varandra.