Journalisten Annika Sundbaum-Melin har skrivit en dagbok om hur man klarar av det första året efter skilsmässan. När den första chocken lagt sig och prozactabletterna börjat ge effekt så upptäcker hon att även en halvfet trebarnsmorsa som närmar sig fyrtio fortfarande kan ha kul på krogen. Det här är en slags anti-Bridget Jones Dagbok. Det handlar inte om den ständiga jakten efter den rätte, utan snarare efter ett tillfälligt ragg. Det är inte en tjusig karriärskvinna utan en trebarnsmor som sliter på dagarna och överdoserar Treo på morgnarna när bakfyllan är för svår. Boken utspelar sig inte i en genomdesignad innerstad i övre medelklassmiljö, utan i den slitna förorten Sumpan.