Om ni inte hör min röst förstår jag inte varför den nya kommunikationsteknologin skulle vara så revolutionerande. Ole Söderström skriver mot tiden i boken Det, som är en genreöverskridande, berättande och meditativ samling av aforismer och minnesfragment från ett nära fyra decennier och tjugoåtta böcker långt författarliv. Varför skriver vi, frågar Ole Söderström, och hur ser det inre arbetet ut? Har läsaren med saken att göra? Och kritikern med sina preferenser?