Under franska revolutionen for vetenskapsmännen Delambre och Méchain ut för att mäta världen. I mänsklighetens och förnuftets tjänst skulle de ta reda på exakt hur lång en tiomiljontedel av sträckan nordpolen–ekvatorn var. Genom att utgå från jordens mått skulle man få ett som förenade folken över gränserna och underlättade den globala handeln. Det lyckades. Knappt hundra år senare hade metern erövrat världen. I sju år reste Delambre och Méchain runt, fullastade med instrument, och mätte, räknade och beräknade. Än arresterades de av fanatiska revolutionärer som misstänkte dem för att vara spioner, än plågades de av sjukdomar, hetta och kyla. Till slut återvände de i triumf till Paris. Äntligen kunde de tusentals olika måttsystemen ersättas med ett enda: metern. Så långt allting väl. Om det inte vore för att Méchain hade räknat fel på ett tidigt stadium. Delambre upptäckte felet först efter kollegans död och ställdes då inför ett svårt val: avslöja sanningen eller tiga. Han valde det senare. Och än i dag är metern 0,2 mm för kort. Med en stil som prisats av kritiker och läsare på bägge sidor Atlanten följer Alder männens vedermödor under sju långa år och beskriver hur meterrevolutionen förändrade världen.