William Buelow Gould var en engelsk straffånge och målare som dömdes till livstids fängelse, men drunknade 1831 då han försökte fly från Sarah Island, en straffkoloni i Tasmanien. Hans bevarade dagbok, med fiskillustrationer, är utgångspunkten för Richard Flanagans berättelse.
Romanens William Gould får i uppdrag att i vetenskapens tjänst avbilda de fiskar som sköljer in i hans saltvattencell och han blir besatt av deras väsen. Men lika lite som Moby Dick är en bok om valar är det här en bok om fiskarter. Fiskarna symboliserar de olika personer som Gould mött under sitt liv och kring dem väver han de mest otroliga historier. Boken genomsyras också av Flanagans svidande kritik mot det brittiska kolonialväldets grymhet motursprungsbefolkningen.

”Jag anklagades för mord men mitt sanna brott var att se världen som den var och att framställa den i form av fiskar."