Första delen av nyöversättningen: Sagan om ringen blir Ringarnas herre.


Femtio år har gått sedan The Lord of the Rings kom ut för första gången. Då ett märkligt mytbygge av en nästan okänd Oxfordprofessor. Sverige var tidigt ute med att översätta. Nu är det dags för en ny tolkning för nya generationer Tolkienläsare.

När första delen av The Lord of the Rings kom ut i England hösten 1954 var det sjutton år sedan
JRR Tolkien hade gett ut Bilbo. Publiken hade nästan glömt honom och både författare och förläggare var närmast lättade över att fortsättningen äntligen var i hamn. Den hade svällt till ansenliga proportioner. Författaren hade låtit fortsättningen på den ganska lättsamma berättelsen om hobbiten Bilbo växa ihop med en mytvärld som hade sysselsatt honom sedan första världskriget, en värld han byggt upp kring sitt livslånga intresse för språk och medeltida litteratur. Man tryckte en blygsam upplaga på några tusen exemplar. Resten är, som det brukar heta, historia.

Redan 1959 kom den svenska översättningen, en av de första i Europa. Sedan dess har kunskapen om Tolkiens avsikter och idéer vuxit betydligt. Inte minst tack vare hans egna brevsvar och kommentarer, och sonen Christophers outtröttliga arbete med att sammanställa hans kvarlåtenskap. Mot bakgrund av denna ökade kunskap och det närmast lavinartat ökande intresset för The Lord of the Rings ger vi nu ut en ny översättning av Tolkiens stora verk, med avsikten att både stil och val av namn ska ligga närmare vad Tolkien hade tänkt sig. Översättarna är själva framstående författare: Erik Andersson och Lotta Olsson.

John Ronald Reuel Tolkien (1892-1973) var större delen av sitt verksamma liv professor i anglosaxiska i Oxford.

Erik Andersson (f. 1963) är författare och översättare.

Lotta Olsson (f. 1973) skriver lyrik samt dagsverser i Expressen.