En man, en ungersk författare bosatt i Budapest, kom ”en vacker dag i april nittonhundra…på den fruktbara tanken att tillbringa ett par eller på sin höjd tre dagar i Wien”. Resan gjordes efter kommunismens fall och den blev såväl ödesdiger som minnesvärd. Mannen tvingades att stiga av tåget före gränsen, man påstod att han inte deklarerat den medhavda valutan på korrekt sätt. Man tvingade honom att skriva under ett protokoll. Denna bokens första berättelse är hans egna, justerade, protokoll över resan. En annan man, också han ungersk författare bosatt i Budapest och den förste författarens mycket gode vän, vill göra en resa till Wien. Honom plågar inte tulltjänstemännen, men en dålig rygg och tanken på vännens sorgesamma upplevelser på sin resa. Han skriver en berättelse om allt detta, tillägnar den sin vän och ger den det torrt ironiska namnet ”Liv och litteratur”. Protokollen utgavs i samband med att Imre Kertész mottog Nobelpriset i litteratur 2002 i Stockholm.