Martina von Schwerin (1789–1875) är bara en fotnot i litteraturhistorien, och ändå var hon en av sin tids mest betydelsefulla kulturpersonligheter. Hon tog emot författare hemma, hon brevväxlade flitigt med både Tegnér och Carl Gustaf von Brinkman, den tidens litterära giganter, och hon var en av de första i Sverige att upptäcka lord Byron. Samtidigt snöt hon barn, la om förband och skötte hushållet på en stor lantgård.

Ingrid Elam har gått igenom mängder av brev och annat opublicerat material och berättar medryckande om hennes liv, men tecknar också en större bild – den av kvinnans roll som kulturell publik. Detta är kort sagt en bok om män som skriver och kvinnor som läser: om soffans tvetydiga rykte som läsmöbel, om romanens genombrott, då kvinnor fick chansen att både skriva och läsa, om hur nyheter om stora verk och konstnärliga misslyckanden spreds via brev och skvaller i första hand, och först i andra hand genom tidningar, i en litterär offentlighet som inte var större än en lokal idrottsförening idag.