Kring fyra fantastiska gestalter i förra sekelskiftets Paris väver P O Enquist en roman om den möjliga och den omöjliga kärleken. I centrum står Blanche Wittman, en gång världens mest kända mentalpatient och Marie Curie, dubbel nobelpristagare men utstött på grund av otillåten kärlek.

Vad handlar det om? Kärleken, den möjliga och den omöjliga. Blanche Wittman togs som ung in som patient på sjukhuset La Salpêtrière i Paris. Hennes läkare var J M Charcot, världskänd som den förste att använda hypnos i sin behandling av kvinnor som led av det man kallade hysteri. Blanche blev hans favoritpatient och hett åtrådda. Bland dem som besökte hans offentliga seanser fanns Strindberg, Axel Munthe och den unge Freud. När Charcot dog blev Blanche frisk och började arbeta som assistent till den polsk-franska nobelpristagaren Marie Curie. De blev förtrogna och Blanche tog del av Maries olycka när hennes kärleksaffär med den gifta kollegan Paul Langevin gjorde skandal samtidigt som Marie fick sitt andra nobelpris för sin upptäckt av radium. Blanche dog 1913, svårt sargad av den radioaktiva strålning hon utsatts för.

Romanens fyra gestalter skildras med Blanche, den hysteriska, den stympade, den älskande hela tiden i centrum.