När vi sjöng är en brett anlagd amerikansk familjeroman som sträcker sig från 1930-talet och fram till vår tid. Framför allt är det en roman om ras och musik. Syskonen Jonah och Joseph Strom är födda under andra världskriget och uppfostras i en värld av musik.
Deras mor, som är svart, är sångerska, som på grund av sin hudfärg aldrig fått en chans. Detta till trots vill hon och deras far David Strom, en vit judisk fysiker från Tyskland, uppfostra sina barn till att se bortom hudfärgen. De försöker leva sitt liv som de lär, men när hon går bort i en brand blir de utlämnade åt sina egna identitetsgrubbel och åt sin förvirring.
Jonah blir en uppburen sångare och Joseph en skicklig pianoackompanjatör, dömd att leva i skuggan av sin bror. Deras lillasyster söker sig bort från familjen eftersom hon uppfattar deras rasblindhet som förljugen.
Detta är kort och gott historien om deras liv, deras musik och karriärer, deras tankar, förhoppningar och besvikelser mot en fond av de rasbråk och den fördomsfullhet som präglat deras liv. När vi sjöng är en jättelik idéroman med ovanligt utmejslade karaktärer, en sann berättelse utan litterära tricks, skriven på en böljande prosa. Man brukar ju säga att en del böcker är som musik. I detta fall är det verkligen sant.