Lo Kauppi la hela teater-Sverige under sina fötter med sin enmanspjäs Bergsprängardottern
som exploderade. Pjäsen väckte debatt och Lo fick föreläsa för domare, poliser, åklagare, psykiatriker
och politiker. Till grund för pjäsen var boken som hon skrivit på i 14 år. Nu ger vi ut den i sin fulla version.

”Oj, oj, oj vad jag har kostat samhället pengar. Jag är skyldig att berätta det här för er. Hur otroligt det än
låter så har jag en logisk förklaring till allt. Varför jag svalde kondomer fyllda med knark. Kräktes upp min
mat. Fiffl ade och trixade. Rånade en antikvitetsaffär. Gjorde inbrott i skolan. Stavade Kauppi med C så att
det skulle verka italienskt istället för finskt. Försökte få plastikkirurger att suga fett ur mina kinder, smulade
ner antabus i pappas fil och skulle åka transibiriska järnvägen men hamnade på Maria Pol i stället.
Jag vill berätta om hur vi flyttade från Vårberg till Nacka och om hur pappa sprängde fram en swimmingpool av sprit, svett och dynamit. Jag vill trassla ut den där härvan av situationer för er, men inte bortförklara mig, utan mer lämna tillbaka. Kanske tacka för att jag växte upp i ett samhälle som fortfarande hade välfärd”.

Det handlar om en pappa som är en hårt arbetande bergsprängare och om alkoholismen som är en sjukdom större än en själv. Om att ha ett förstaspråk som inte var tillåtet att prata för svenska staten och sen få barn som kallar en finnjävel. Det handlar om hur man i en alkoholistfamilj till slut beter sig galet och
obegripligt. Hur man lever i skuld och skam och hur gränserna suddas ut. Om syskon som fortsätter leka
doktor fast de egentligen är för gamla. Om en dotter som följer bantningstipsen i veckotidningarna för
att bli som samhällets ideal men innerst inne är rasande för att hon vägrar bli kvinna och passa upp på
andra. Om hur man kan hata sin kropp men inte bli av med den. Hur ätstörningarna inte leder till någon
annan utväg än att man får börja knarka för att hålla sig smal och snygg. Det handlar om att vara 19 år och
fullständigt medveten om sitt beroende och ändå få tvångsvård av outbildade jämnåriga. Det handlar om
hur motsägelsesfullt, förvirrat och kostsamt samhället kan reagera när det saknas kunskap. Det handlar om att fullständigt slukas av en sjukdom. Om att hata och att älska en alkoholist, att se på när någon dör men vara totalt maktlös och sedan förstå att det enda som lever vidare är sjukdomen i en själv. Om att överleva och lära sig att stå ut med den man är. Det handlar om att till slut förstå att man varit normal hela tiden.