Disken i ett restaurangkök låter kanske inte som den mest givna litterära miljön i världen. Men Per Johansson lyckas med detaljskärpa, humor och intellektuell spets skildra matställets liv från andra
sidan som man sällan sett det förut.

Ni kanske minns hur George Orwell en gång odödliggjorde restaurangköket som arbetsplats i sin bok
Nere för räkning i Paris och London, där han wallraffade i restaurang Maxims kök i Paris. Sedan dess har
köksskildringarna kommit och gått, på senare tid mest med machokockarnas perspektiv. Men Göteborg i päls är så långt ifrån den mer salongsfähiga delen av köket man kan komma. Den handlar om en ung, intellektuell kille som jobbar extra i disken i ett restaurangkök, med att sortera tallrikar så det skräller i kaklet, stående med proppar i öronen under en smutsbrun trearmad fläktvinge: ”Finns det någon New York-känsla i Göteborg, så är det här.”
I korta, registrerande kapitel berättar han om slitet, fyllan, städölen, råttorna och rökpauserna på restaurangen, men också om studierna, resorna ut i Europa, sökandet efter ett sammanhang och en estetik. Det finns gott om instick från levande och döda författare, inte minst den gamle lebemannen Leopold von Sacher-Masoch som skrev masochistklassikern Venus i päls, men de är så gömda att de knappast syns.
Detta är både en litterär lek och en coming of age-story, om lärdom och krogliv. Men bokstavligen från
andra sidan.