Ett antal människor som inte känner varandra, men har det gemensamt att deras liv står på spel, skriver varsin berättelse om sitt liv. De gör det ytterst motvilligt; mottagaren är den anonyme psykiater de alla egentligen vill slippa tala med. Deras berättelser utgör Kjell Espmarks nya bok som är en ny vidräkning med den svenska mentaliteten.

Ett antal människor i skilda åldrar och på skilda platser kommer på kant med verkligheten. En vill arbetskamraterna tvinga att utföra ett barmhärtighetsmord, en annan har förstört sitt liv på restaureringen av en gammal gård, en tredje är en styrelseledamot som dragits in i en finansskandal. Gemensamt för dem alla är att deras livssituation blivit ohållbar - somliga inser det själva, andra tvingas inse det.
Vad gör de? Jo, de tar motvilligt kontakt med en psykiater. Innan behandlingen kan börja vill han att de först berättar om sin "situation".
Dessa berättelser, med olika avsändare men alltså med samma, stumma mottagare, utgör Kjell Espmarks nya prosabok. Det är en novellsamling som till sist läses som en roman, i stil med hans svit om den svenska "glömskan".
Espmark lägger åter kniven mot vårt samhälles strupe för att pressa fram vad som verkligen sker.
Det är om denna verkliga verklighet som människorna i hans bok tvingas berätta. Och frågan Espmark ställer är naturligtvis om vi vill höra.