Mirja Unges ställning som en av våra viktigaste unga kvinnliga författare etablerades med förra romanen Motsols för vilken hon fick VI:s litteraturpris och blev nominerad till Sveriges Radios romanpris.
Nu har hon skrivit en novellsamling. En form som passar hennes litterära stil mycket väl.

Personerna och miljöerna i denna novellsamling känns igen från hennes tidigare verk, men framträder
här i ett skarpt ljus i en sorts enaktare. Som till exempel i ”Det var i går bara” där två flickor sitter
på en buss och samtalar till synes planlöst och lite förstrött om gårdagens fylla, tills läsaren plötsligt
inser att den ena flickan beskriver ett sexuellt övergrepp. Eller i ”Brorsan är mätt” som skildrar hur
syrran får oväntat besök av brorsan som rymt från en psykiatrisk anstalt. Han ljuger om detta och hon
talar inte om att hon redan vet och att polisen är på väg.
I den längre novellen ”Vindsvåning” delar två studiekamrater lägenhet. Hyran ska betalas till den ena
kvinnans pappa som är revisor. Men snart börjar dottern bete sig allt underligare. Och det hela slutar i
en ekonomisk och personlig katastrof.
I Mirja Unges noveller pratar personerna ofta på, det är som ett enda okommenterat flöde med högt
tryck. Men mellan och under replikerna finns en svärta som glimrar och som kan vara lika smärtsam
som den är komisk.