När Kjell Espmark nu återkommer med en ny diktsamling gör han det mot fonden av tusentals år av människoöden och litterär tradition. Etthundra dikter om människor från antik tid och in i vår.

Den grekiska antologin (Anthologia Graeca) sammanställdes på niohundratalet, men har rötter i antik tid. Det är en samling dikter som går tillbaka till 600-talet före Kristus, en samling där kristen dikt samsas med erotisk vers från antiken. Många av dikterna är gravdikter, där de döda själva vänder sig till de levande.
Den grekiska antologin inspirerade bland andra den amerikanska författaren Edgar Lee Masters till hans berömda Spoon River Antohology, där en rad fiktiva jag, som ligger i sina gravar på en kyrkogård i Spoon River, berättar om sina liv.

På ett liknande sätt har Kjell Espmark låtit sig inspireras av den grekiska antologin. I etthundra dikter berättar han om mänskligt liv från civilisationens gryning och in i vår tid, till regnskogsskövlingens och den moderna terrorismens tid. Det är dikter som envist försöker teckna konturerna av den ensamma människan, plågad av krig och hänsynslösa överheter. Hundra "jag" talar till oss från andra sidan graven, inte sällan om hur våldet ryckt bort dem i förtid. Som hundra stjärnor lyser de sina ensamma sken.
Vintergata är på många sätt en summering av Kjell Espmarks lyriska författarskap, en diktsamling som han varit på väg mot länge, som han skriver i efterordet.