Orhan Pamuk är en av världens främsta författare, 2006 tilldelas han Nobelpriset i Litteratur. Här skildrar han sin uppväxt och väg till litteraturen samtidigt som han berättar om sin älskade hemstad och dess förhärskande känsla av melankoli. Resultatet: ett grandiost dubbelporträtt.

Istanbul – minnen av en stad är både en självbiografi och stadsporträtt. Orhan Pamuk väver samman sitt eget liv med sin hemstads. Han skildrar sin väg till litteraturen från uppväxten i en bank- och industrifamilj där männen i hans faders generation med framgång skingrade de oerhörda förmögenheter som förfäderna byggt upp. Familjens stora hus, där fastrar och farbröder och kusiner bodde om vartandra ligger i den centrala europeiska delen av Istanbul och från sitt fönster kunde den unge Orhan räkna skeppen på Bosporen och följa de stora eldsvådorna i träpalatsen nere vid stranden på den asiatiska sidan. Familjens gradvisa förfall blir en parallell till Istanbuls stolta fall från mittpunkt i det ottomanska väldet med sin
flertusenåriga historia till den utkantsposition som staden och Turkiet förpassades till efter första världskriget.
Resultatet har blivit en stad och en kultur fylld av melankoli och Pamuk utreder utförligt den speciella form av melankoli, hüzün, som han och hans landsmän älskar att hänge sig åt. Han berättar också om alla de västerlänningar med Gustave Flaubert i spetsen, som med sina skildringar bidragit till att forma både vår och istanbullbornas bild av sin stad.
Istanbul – minnen av en stad är en bok för de många Pamukläsarna och för den ökande skara som intresserar sig för Istanbul, både den gamla staden och den som åter söker sig in mot Europa.