Simone de Beauvoirs litterära debut från 1943 föreligger för första gången i svensk översättning av Cecilia Franklin och Suzanne Skeppström. Redan i debutromanen tar de Beauvoir upp alla de teman som skulle prägla hennes omfattande författarskap.

Françoise Miquel driver tillsammans med sin livskamrat, den kände teatermannen Pierre Lebrousse, en teaterensemble i 40-talets Paris. De delar i princip allt; livet, kärleken, hemligheterna, passionen för teatern. Deras gemensamma motto är: Du och jag är ett. Ingen av oss går att beskriva utan den andre.
Françoises och Pierres förhållande bygger på fullständig frihet och respekt för den andres behov och lustar. Ingen har hittills kunnat rubba den tillit de hyser för varandra.
Men en dag dyker den unga studentskan Xavière upp i deras liv. Françoise har bjudit in henne till Paris för att hon ska komma ifrån den trista landsortstillvaron i Rouen, där hon vuxit upp. Françoise ordnar så att Xavière får ett rum på samma hotell som hon själv och försöker fylla den unga kvinnans liv med mål och mening. Detta visar sig snart omöjligt. Xavière är lat och nyckfull, självupptagen och nonchalant på samma gång som hon är osäker och sökande. Hon är inget mindre än en tonårsrebell som medvetet ser till att bryta sig in mellan Françoise och Pierre.
Françoise finner att rollerna nu blivit ombytta. Nu är det hon själv som är den svagare parten; "en individ bland andra individer, en vem som helst". Hennes förhållande till Pierre sviktar i grunden och svartsjukan hotar att ta överhanden. Françoise upplever att Xavière tillskansat sig makten över henne och att hon måste slå sig fri, även om det får förödande konsekvenser för bådas frihet.