Batuk är en flicka som sålts av sin far till en bordell i Mumbai. Där lever hon tillsammans med andra barn vars vardag är att betjäna bordellens kunder. Mellan barnen uppstår en hjärtskärande vänskap som hjälper dem genom deras vidriga tillvaro.

Den blå dagboken är en berörande och omskakande skildring av en ung flickas liv på en brutal bordell belägen på en av Mumbais myllrande gator - kallad "burarnas gata". Barnen sitter inspärrade i burar i väntan på att kunderna tas emot och betjänas. Det är, som alla förstår, en fruktansvärd skildring. Berättare är flickan Batuk, som vi får följa från det att hon är tio år fram till dess att hon är femton. Hon har sålts till bordellen av sin far. Genom att hon är skrivkunnig och har lyckats komma över en penna kan hon berätta sin historia i dagboksform. Hennes berättelse är starkt gripande men samtidigt helt osentimental.

James A. Levine är läkare och har specialiserat sig på att hjälpa utsatta kvinnor och barn i länder utan sociala skyddsnät. Detta är ingen "true story" utan en roman med fiktiva personer. Sann är den likafullt, då den är frambringad av ett möte med romanens "Batuk" i verkligheten; en burflicka i Mumbai som såg ut att skriva något som liknade en dagbok. Detta omvälvande möte fick Levine att börja skriva romanen för att ge röst åt ett av dessa burarnas barn. Tankarna förs inte helt oväntat till Majgull Axelssons Rosario är död (1989), hon rekonstruerade ju på ett liknande sätt 11-åriga Rosarios liv och död efter ett brutalt sexuellt övergrepp. Det är berättelser som behövs och som förhoppningsvis kan hjälpa någon av de utsatta barn som de handlar om; det här är en roman som kan göra skillnad!