I slutet av sextiotalet tog ett gäng ungdomar över ett segelfartyg, och skapade ett flytande hippiekollektiv. Här är berättelsen om fartyget som överlevde inte på grund av, utan trots, sin besättning.

1969 reser ett gäng amerikanska collegeungdomar till Sverige för att leta efter ett lämpligt segelfartyg. De finner träskutan Sofia i Kalmar, där hon byggdes 1921, och köper henne för 35 000 kronor. Därefter seglas hon till Spanien och byggs om. Sofia får tre master och två rår och utrustas med dykkompressor, högtalaranläggning, surfbrädor, bibliotek och stor salong, och börjar sin bana som flytande hippiekooperativ på de sju haven. Ombord finns också maskoten Varmit, en coatimundi (pälsdjur) från Centralamerika, som är ovän med halva besättningen.

Det finns ingen enskild ägare utan alla i besättningen, ett flertal svenskar, är ägare, och kaptenen väljs genom omröstning. Kontroverser och problem, både ekonomiska och relationsmässiga, löses på demokratisk väg på ofta hetsiga stormöten. Båten överlever inte på grund av sin besättning, utan trots sin besättning, men de upplever en oförglömlig tid ombord. I appendixet finns egna berättelser från tjugo av besättningsmedlemmarna om vad tiden på Sofia innebar för dem.
Tretton år senare på sin andra jorden runt-segling, 1982, förliser Sofia under en storm i Stilla havet och en person omkommer. Resten av besättningen lyckas ta sig upp i livflottar och räddas efter fem dagars umbäranden av ett ryskt lastfartyg.