Vackra segelbåtar i trä har en ovanlig förmåga att locka och beröra. Aldrig förr har de fått framträda som i Rena skönheter, en berättelse i ord och bild om tjugo av våra svenska klassiker.

Redan vid förra sekelskiftet stod nöjesseglingen i full blom. Många av de stora segelsällskapen bildades under de här tidiga åren. Lusten att segla var stark, till och med lidelsefull. Som 1908, då en uppslitande strid delade Seglarsverige men resulterade i något unikt - den spjutsmala Skärgårdskryssaren, lika ursvensk som dalahästen.
Det verkade aldrig ta slut. I årtionden ritade skickliga yachtkonstruktörer nya segelbåtar, byggda av yrkesmännen på de otaliga småbåtsvarv som växt upp i Sverige. Varje vårvinter stod segelsällskapens lottbåtarna på torgen, ett varsel om kommande fröjder. Och hela somrarna kappseglades det på sjöar och fjärdar.
Ända fram till sextiotalet varade denna energiska, kreativa tid som var träbåtarnas epok. Flera tusen byggdes, många är borta, andra har sålts - och säljs - till utlandet. Men åtskilliga finns kvar, kärleksfullt vårdade. Deras öden har varit skiftande som vinden och är inte sällan gripande.
Det är om några av dem som Rena skönheter handlar.
Vi möter Beatrice Aurore, Itaka och Refanut, ståtliga berömdheter som mäktiga män tog till sina hjärtan. Men också anspråkslösa Lasse-Maja, slöjdlärarens hembyggda koster; Jo-Jo, den näst första Folkbåten; och lilla Dopping, en av tidernas vackraste segelbåtar. Vi får lära känna hundraåriga fenkölsracern X:et, urstarka atlantkappseglaren Casella II, kustkryssaren Winnie som Churchill fick betala, dockskåpssöta ”15-båten” Lilla Spjut - och lika många klassiker till ur det rika svenska båtarvet.