Nästan en tredjedel av Sveriges befolkning bor i Stockholm eller Mälardalen. Färdas man på vattnet från Slussen och inåt, utmed Brommalandet och Vällingby, Hägersten eller Mälarhöjden, så ligger småbåtshamnarna på rad, fulla av segel- och motorbåtar i alla storlekar och fasoner. Men vart tar de vägen under säsongen?

Många av de större båtarna går förstås ut i Saltsjön för längre turer, säkerligen med hamnguiden Arholma-Landsort som ett tryggt stöd långt från hemmahamn. Och i Mälaren har man sina vanliga ställen: klubbholmen och någon fin badvik. Men vad många inte tänker på är att Mälaren minsann är värd sin egen semester. Mälaren är vår tredje största sjö, cirka 1 600 kvadratkilometer. Ungefär en tredjedel av ytan utgörs av över 8 000 öar. Stränderna har varit relativt obebyggda och i princip reserverats för rekreation och friluftsliv, de stora godsen har präglat och präglar än i dag landskapet, särskilt på Sörmlands sjöplatå, som Selma Lagerlöf med sitt fågelperspektiv beskrev som "den sköna lustgården".

Städerna runt Mälardalen är ofta grundade redan på medeltiden och de bevarade, idylliska stadsmiljöerna lockar många turister. Sjöns flikighet och örikedom gör att sjön kan delas in i tydligt avgränsade bassänger med olika förhållanden för växtlighet, fiskar och så vidare.

Med lite mer kunskap öppnar sig massor av nya möjligheter för båtfolk inklusive paddlare, liksom fartygspassagerare och skridsko­åkare. Här presenteras över 100 natur-, klubb-, och gästhamnar. Dessutom illustreras ett 40-tal naturhamnar med flygfoto, och 25 är noggrant mätta på plats av Hydrographica. Därutöver 10 gästhamnskartor och 6 stadskartor.

"Mälarens bölja ren och skär
tyst en mängd av kölar bär
översvallar
fält och vallar,
som försvinna här och där"

Carl Michael Bellman