En man säger: ”Jag ska bära ansvaret genom resten av mitt liv”. En annan känner att han vet saker som ingen annan vet - en insikt som tynger ner honom i ett krampaktigt ursinne. Han har väl lika stor rätt som någon annan att köra på motorvägen?
Det som ser ut som en lek blir blodigt allvar. En kvinna undrar hur man gör för att inte gå sönder när den andre kliver in i rummet och säger att det inte längre fungerar. Eller hur man själv ska göra för att bryta upp.
Varifrån kommer ilskan? Det är en fråga som går genom flera av berättelserna i Mats Kolmisoppis nya bok. Det är en aldrig insmickrande bok. Det är en bok om flera existenser som känner sig förfördelade, förbisedda och övergivna. Undantagen. De är arga och uppgivna, men kanske har de fått syn på något som andra missat.