Vad innebär det att glömma och dö i någon annans namn? Blir man en mer förvirrad version av sig själv om man drabbas av demens eller blir man en annan? Går det att förstå vansinnesdåd? Går det att förstå Freud? Blir man en friskare och godare människa av kultur? Hur talar en människa om sig själv under tiden hon blir lobotomerad? Har psykosen ett eget språk? Har traumat det? Och hjärnskadan?

Demens, hallucination, neuros, dröm. Alla är de mänskliga tillstånd med säregna uttryckssätt. Går de rentav att betrakta litterärt, ja som om symptomen i sig vore konst? Det är vad jag försökt göra med den här essän, med hjälp av fallbeskrivningar ur en tjugoårig klinisk praktik, egna erfarenheter och läsupplevelser. Jag kallar den Glömskans bibliotek.

Ulf Karl Olov Nilsson, också kallad UKON, är främst känd som poet. Essäboken Glömskans bibliotek nominerades till Augustpriset 2016.