Man reser, hela tiden med vattnet till höger, neråt, hemåt.

Man tänker ankomst, tänker långsamt infogad tillhörighet, man tänker

tid undantagen, ansikten som framträder ur det minst väntade (föreställer

sig en grusgång, träd buskar till höger, äng till vänster, föreställer

sig berg fält hav sjöar att alltid alltid nu somna vakna intill dig) minnas

allt, framdeles.

Marie Norin debuterade 1996. Hon har givit ut diktsamlingar, kortprosa samt ett antal barnböcker.