"Chinesiskan är för mig blifven som kråkan, nyttig till mången god ting! Få se om det inte var den jag var född till!" skrev Strindberg i ett brev hösten 1878. Då hade han från och med det föregående året, i samband med ett katalogiseringsuppdrag på Kungliga biblioteket, börjat studera kinesiska och snart blivit självutnämnd expert på språket, landet samt svenska relationer med Kina och de "tartariska länderna". Han författade artiklar och uppsatser i ämnet - även en avhandling på franska som lästes upp i Académie des Inscriptions et Belles-Lettres i Paris -, efter hand med allt större fokus på "De Svenska Fångarnes öden efter Slaget vid Pultava" och deras lärda bedrifter.

I Kulturhistoriska Studier (1881) samlade Strindberg sina "asiatiska" studier jämte konst- och teaterkritik samt några kulturhistoriska uppsatser från det gångna decenniet.

Denna volym av Samlade Verk innehåller Strindbergs antologi samt ett antal andra kulturhistoriska studier från samma period, bl.a. den franska avhandlingen "Notice sur les Relations de la Suède avec la Chine et les pays Tartares" etc. och en livfull skildring av författarens äventyr i svenska arkiv, "På vandring efter spåren till en svensk kulturhistoria". Vidare återges i bild Strindbergs kinesiska skrift Hao yüeh wu ( Den fina månen tjuter ), tryckt i ett exemplar 1877.

Volymen innehåller en omfattande kommentar som utreder texternas många gånger komplicerade tillkomsthistoria och sätter in dem i deras tidshistoriska sammanhang.