Det här är den stora biografin över en svensk kvinnolegend - Elise Ottesen Jensen. Gunilla Thorgren skildrar en orättvist bortglömd person inom den svenska feminismen, men också en makalös och kontroversiell gestalt.

Född i Stavanger lämnade hon tidigt det högkyrkliga hemmet, sökte sig till arbetarrörelsen och blev journalist. Hon mötte den av polisen eftersökte svenske syndikalisten Albert Jensen, flydde med honom till Danmark under första världskriget, utvisades till Sverige, och inledde där vid 1920-talets början arbetet med att organisera svenska kvinnor i den syndikalistiska rörelsen. Tillsammans med Moa Martinson utvecklade hon kvinnosidan i Arbetaren till ett feministiskt kamporgan. 1926 - fyrtio år gammal - påbörjade hon sitt sexualupplysningsarbete. Hon reste landet runt, agiterade för en förändrad lagstiftning, lärde kvinnorna att använda preventivmedel och 1933 startade hon RFSU.

I kampen för att ge kvinnor rätt att bestämma över sin egen kropp gjorde Ottar avgörande insatser för det svenska samhällets utveckling. Privat drabbades hon dock av smärtsamma katastrofer, hon mötte den stora livsavgörande kärleken, och sveks av den.