Under tre månader 1994 dödades 800 000 människor i ett folkmord i Rwanda, en av de värsta händelserna vår moderna historia. Det dåliga samvetet i FN och omvärlden har medfört att den nuvarande regimen ostört kunnat bygga upp en av världens hårdaste diktaturer. Enligt Amnesty International misshandlas, fängslas och mördas de som sätter sig upp mot regimen. Trots vetskapen om detta är protesterna lama mot regimen så länge som minnet om folkmordet lever vidare. Detta görs effektivt genom att människor fortfarande anklagas och ställs inför rätta både i Rwanda och i andra länder.

Men det är inte bara de verkliga mördarna som åtalas; även de som sätter sig upp emot regimen kan bli oskyldigt anklagade. För att få andra länder att döma människor som anklagas för folkmord förekommer att bevisningen grundas på falska vittnesmål. Åklagare och domstolar riskerar då att ovetande gå diktaturens ärenden.

Exilrwandiern Theodore Tabaro är undersköterska och fyrabarnspappa. Han lever ett vanligt liv i Örebro tills han på uppmaning av Säpo vittnar om flyktingspionage, mot regimen i Rwanda. Säpos löfte om hjälp ifall han skulle råka illa ut på grund av sitt vittnesmål infrias inte. Kort efter spionrättegången anklagas Tabaro för fler än 900 mord, har nu varit häktad i mer än två år och riskerar att få sitta i fängelse på livstid. Frågan väcks om Theodore Tabaro är skyldig till folkmord eller om det är svenska staten som är skyldig till justitiemord.