Platon, Descartes, Voltaire, Kant, Schopenhauer och Wittgenstein är några av de filosofer som Fredriksson skriver om i sina miniessäer om var och en av filosoferna. ”De jag har valt ut är helt enkelt sådana som jag har funnit både betydelsefulla och givande att läsa /…/ jag tycker om dem alla utom Heidegger”, skriver han vidare. Det som gör Fredrikssons filosofilektion inte bara nyttig utan också njutbar är att han sätter in filosoferna och deras ibland högst abstrakta tankegångar i ett idéhistoriskt sammanhang. Det gör också att man får följa filosofins och inte minst Filosofens ställning genom tiderna, en ofta utsatt och ansatt position, särskilt av kyrkan och dess teologer.