I den andra, fristående, delen av sin självbiografiska trilogi befäster Vizma Belševica sin ställning som stor berättare och kompromisslöst tidsvittne. Tiden är andra världkriget, och mot bakgrund av den ryska och senare tyska ockupationen av Lettland ger författaren en andlöst fängslande skildring av ett barns klarsynta reaktion på krigets vanvett och de röda och bruna ockupanterna.

Bille upplever kriget från barnets perspektiv där alla detaljer finns med. Hon märker förändringarna i skolan, ser ryssar som har handdukar till sjalar på operan, judar med Davidsstjärnor – de får inte gå på trottoarerna – hon ger mat åt judiska fångar och blir beskjuten. Hemma splittras grannarna på gården: Ausmas far har varit med de röda, Billes far har tysk uniform.

Bille och kriget är en roman fylld av såväl djupt allvar och tragik som humor. Billes förhållande till föräldrarna står i centrum, framför allt relationen till modern. Just genom att skildra ett barn mitt i kaotiska och i alla bemärkelser omänskliga omständigheter visar författaren på de innersta gemensamma delarna av vår sanna mänsklighet.

Översättning Juris Kronbergs

---

Vizma Belševica (1931–2005) föddes i Riga i Lettland. Hon är översatt till 20 språk, och allt fler anser att hon är en av de mest betydande kvinnliga lyrikerna i vår tid.

Efter studier vid Rigas tekniska skola för kultur- och utbildningsarbetare kom hon 1955 till Gorkijinstitutet för litteratur i Moskva. Under Sovjettiden drabbades hon av publiceringsförbud, och hennes namn försvann från alla officiella sammanhang. När hon åter kunde publicera sig blev hennes starka och innerliga böcker enastående framgångsrika. 1998 erhöll hon det första Tomas Tranströmer-priset.