"Om jag hade varit ett påhitt, så hade jag varit världens bästa påhitt." Så säger Karlsson på taket om sig själv.

Karlsson har av kliniska psykologer karakteriserats som ett skolexempel på en narcissist och psykopat. Och paradoxalt nog är det kanske så att det är Karlssons alla laster och svagheter som gör att vi som läsare tycker om honom - vi känner igen våra egna sämsta sidor. Samtidigt lockas vi av hans uppfinningsrikedom och totala hämningslöshet.

Karlsson på taket berör med sitt yttrande en grundläggande filosofisk gränsdragning: det allmänna/det enskilda, det universella/det partikulära - regeln/undantaget. Frågeställningen har sysselsatt filosofer i alla tider, från antiken och medeltiden fram i våra dagar.

En annan fråga som ständigt har upptagit människor är ondskans problem. Praktiskt taget alla sagor handlar om kampen mellan ont och gott – det blir synnerligen påtagligt i Mio, min Mio och Bröderna Lejonhjärta. Dessa älskade barnböcker visar sig ha omfattande filosofiska beröringspunkter med Platons dialoger. Ett marxistiskt tema kan läsas in i Bröderna Lejonhjärta och Ronja rövardotter kan ses som en studie i det kalla krigets psykologi och logik.

Med många gånger halsbrytande vändningar och oväntade infallsvinklar – och med samma glada humör som i Pippi och Sokrates – tar Jörgen Gaare och Oystein Sjaastad här sig an nya gestalter och teman ur Astrid Lindgrens författarskap. I Världens bästa påhitt ligger tonvikten på gestalter som Emil i Lönneberga, Karlsson, Ronja rövardotter och Mio. Vi kan också glädja oss åt en djuplodande analys av Griseknoen ur ett filosofiskt perspektiv.

Världens bästa påhitt vänder sig till alla som är intresserade av litteratur och filosofi, men boken är också förträfflig lustläsning.

Översättning Ulla-Stina Rask

---

Jørgen Gaare har studerat filosofi och är verksam på ett bokförlag i Oslo.

Øystein Sjaastad är universitetslektor i filosofi vid Universitetet i Oslo. Han har tidigare utgivit flera böcker, bl a om Thorbjørn Egner som filosof, Symposiet i Kardemommebackeskogen (1998).