I krigen på Balkan under 1990-talet förstördes och skändades mängder av statyer och monument. Det var ett sätt för angriparen att kränka motståndaren. Statyer och monument är även i modern tid bärare av föreställningar om nationell identitet. Genom att studera några statyer i Sverige, deras tillkomsthistoria och ceremonierna kring invigningen visar Magnus Rodell hur det svenska som nationell identitet med hjälp av statyer konstruerades i det förflutna.

Gustav II Adolf-statyn i Göteborg invigdes 1854. Vid invigningsceremonierna talades om kungens martyrdöd i Tyskland men än mer betonades hans fredliga verksamhet. Hans insatser för Uppsala universitet, grundandet av städer och skolor, reformerandet av ämbetsverken och förbättringen av infrastrukturen lyftes fram. Dessa exempel låg i linje med samtidens liberala politik. Statyn var en del av i utformandet av Göteborgs självbild vid 1800-talets mitt.

När Engelbrektsstatyn i Örebro invigdes 1865 närvarade mer än tusen representanter för skarpskytterörelsen. De framställdes som en symbolisk motsvarighet till Engelbrekts friskaror. I talen betonades att 1430-talets kamp mot förtryck skulle inspirera samtiden till politiska förändringar.

Den 30 november 1868, på 150-årsdagen av Karl XII:s död, avtäcktes till hans minne en staty i Kungsträdgården i Stockholm. I tal, dikter och teaterpjäser i samband med invigningen utmålades Karl XII som ett svenskt ideal. Statyn var tänkt att inskärpa och påminna om vad hans inledande segrar, förlusten vid Poltava och hans fältmässiga död vid Fredrikshald betytt för att ena nationen kring "det svenska".

Att gjuta en nation är Magnus Rodells doktorsavhandling.

---

Magnus Rodell (f 1969) är lärare och forskare i idéhistoria vid Uppsala universitet. Han är även verksam som kulturskribent.