Broder Staaff,

Efter som korrespondensen i gång skulle du vilja fråga (om du behöfver fråga) red. af Dagbladet huruvida den skulle vilja taga emot en följetong till 1a Oktober af mig. Kallad:

Bunsö-Borna

Det är Svenskt lands och skärgårdslif i romanform med episoder, den första roman, genuina, jag gjort. Öfverflödar af Svenska landskap, bönder, upplysningsmän, prestar, klockare, o.d. Vackra saker, fula saker, ledsamma händelser, glada uppsluppna, ystra, dock tryckbara alla. Och skulle något vara starkt öfver höfvan så kan red. stryka eller mildra, ty det får ändå grå fram i boken.
Jag anser inte min begäran alls orimlig, då jag är ledamot av Neue Freie Presse, Och då man sett Zola göra roman åt den klerikala Figaro, äfven helst min roman blir absolut opolitisk, osocialistisk och är avsedd bli ett konstverk.
Är mitt namn så opopulärt, så hatadt, som den gamle bofven Albert Bonnier i åratal sökt inbilla mig, så är det icke värre än att jag skrifver det populärt igen, Hvilket ej kan vara omöjligt, då jag nu renrakad återvänder, efter en serie experiment, till konst-litteraturen, med användande af modern psykologi som hjelpvetenskap.

Ur Strindbergs brev Pehr Staaff 24 Augusti 1887