Vem hinner egentligen njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingar sig att vara effektiv eller nyttig? Varför pratar så många om sin längtan efter långsamhet för att i nästa sekund jaga vidare genom livet? Kanske är en av orsakerna de svarta tankar som kan dyka upp i stillheten: existentiella frågor om tiden, Gud och döden.

Långsamhetens lov fördjupar diskussionen om vår tids stress och utbrändhetsproblematik. Är det verkligen så att allt som görs snabbt och effektivt är av ondo? Det finns en långsamhet som är outhärdlig och trist; det finns en annan som föder eftertanke och reflektion.

Owe Wikström resonerar om vår tids stora bristvaror: livsnjutningen och det djupa allvaret. Han reflekterar kring behovet av lättja och dröjande samtal, mystikens lockelse och människans rädsla för att påbörja resan till sitt eget inre. Ibland sammanfaller den inre och yttre resan. Owe Wikström berättar om resor till Budapest, Sankt Petersburg och Assissi vilka blev ett slags pilgrimsfärder.

Långsamhetens lov manar till motstånd mot samtidens jäkt så att livet inte blir som att åka genom Louvren på moped: Vad var det jag aldrig hann uppleva?

Boken är lättsam och lärd, allvarlig och drastisk. Den läses med fördel på ett strosande sätt, förslagsvis på ett café eller i en skön fåtölj.