Samtidens intresse för new age, mystik, etik och existentiella frågor i kombination med en utbredd skepsis mot kyrkor och färdiga svar har skapat en vilsenhet inom såväl kyrka som socialvård och psykiatri.

Med stor öppenhet och med många praktiska exempel från samtal och skönlitteratur utforskar Owe Wikström här den inomkristna traditionens resurser i gränslandet mellan religion, andlighet, psykologi och själavård.

I centrum står religionens psykologiska funktion. Varför är människan religiös? Hur skall man förstå och professionellt bemöta människans andliga behov? Wikström föreslår en modell för själavård som bygger på den kristna mystiska andliga vägledningstraditionen. Ambitionen är att integrera tre stora perspektiv: ett psykoanalytiskt, ett existentialfilosofiskt och ett kulturteoretiskt. Särskilt betonas symbolernas funktion.

Bokens avslutande del handlar om Dostojevskijs psykologi. Skönlitteraturen ser Wikström som en allt för lite nyttjad möjlighet att närma sig den outgrundliga människan med ett språk där ord som godhet, barmhärtighet och kärlek inte är bortrationaliserade.

Denna nya utgåva har redigerats om och kompletterats, bl a med nya avsnitt om objektrelationsteori, förhållandet mellan narcissism och religion, och om tystnadspliktens problem. Den innehåller en helt ny bibliografi med hänvisningar till den senaste forskningen inom området.