Livet pågår för fullt även efter femtio, ja rent av med större intensitet och frihet. I alla fall om man frågar Agatha, 61, Louise, 57, och Madeleine, 63 som på höga klackar gör stan osäker i romanen Sex, systerskap och några män senare som släpps den 1 november.

Ingen har påstått att det är enkelt. Mannen har träffat en ny, knutan i bröstet visar sig vara elak, karriären kraschlandar och tyngdlagen försöker säga sitt. Chocken kan kännas paralyserande, men ett inslag består genom hela karusellen: väninnorna. Och så småningom också de nya möjligheterna. Det nya sättet att ta för sig, att breda ut sig och att lyckas. Det här är en bok om karriär, sex, kärlekslängtan, ensamhet, förlust, kropp, besvikelser, celibat, sorg och framgångar. Men framför allt handlar det om tre kvinnors vänskap och hur de med både varsam och brutal hand guidar varandra in i det okända och halsbrytande livet efter femtio.

Sex, systerskap och några män senare är skriven av Monica Gunne, i tätt samarbete med Amelia Adamo och Susanne Hobohm. Vi känner igen deras namn och ansikten från media, Monica Gunne arbetade länge som chef på Aftonbladet och är idag en mycket uppskattad kolumnist. Amelia Adamo driver flera tidningar, bland annat M Magasin, Amelia och Tara. Susanne Hobohm är featurechef på Dagens Nyheter och arbetade under 20 år på Expressen, bland annat som chefredaktör för systertidningen GT. Samtliga har de under sina långa karriärer verkat för att lyfta fram kvinnors liv och intressen i journalistiken. Tillsammans har de nu skapat en generationsroman för kvinnor som inte tänker låta en siffra utgöra begränsningar i livet. Det är en fiktiv berättelse som bygger på samtal, fria fantasier och en stor dos gemensamma erfarenheter. Och hur sedan det ena griper in i det andra går inte att reda ut.

Alla tre är förhållandevis välbeställda och lever lyxliv, men detta är framför allt en bra berättelse. Det är allvar bakom glamouren, och perspektivet är ovanligt. Dessutom skriver Monica Gunne så bra att man sträckläser.
Lotta Olsson, Dagens Nyheter

Framfusigheten är härlig, men inte på något vis chockerande. Det är ärligheten jag beundrar i den här boken, en ärlighet av typen vi må vara lyckade, men inte lyckliga. Och vänskapen, systerskapet om man så vill, är den viktigaste behållningen av boken.
Cecilia Alstermark, Kommunalarbetaren

Det finns en del att tugga på under sockret. Också det mind­re attraktiva näshår, artros, ryggskott dras fram i ljuset, tabubelagda ämnen, som kvinnors längtan efter att bli omhändertagna och misslyckade moderskap, luftas, och där, när Gunne tillåter sig själv och sina hjältinnor att vara allvarliga, blir det riktigt ­intressant.
Ann Heberlein, Dagens Nyheter