När jag nästan är framme vid dörren sjunker ena benet ner djupt i snön. Det rinner tårar ur ögonen. UPP, tänker jag och är plötsligt uppe. Som om en snöhaj låtit mig ta spjärn från sin rygg och knuffat upp mig ur hålet. Jag sliter i dörren men snön tar emot. En liten glipa öppnas och jag försöker klämma mig emellan. Dörren trycks mot ryggen så att det gör ont. Sen är jag inne. Där är spaden, grepen, spettet. Gräsklipparen, fortfarande med torkat gräs på knivarna som jag inte får röra. Men mamma är inte där. Hon har bytt gömställe igen."

Riga är fem år den vinter hans mamma lämnar honom med farföräldrarna i huset i skogen. Han växer upp med sin frånvarande pappa i tystnanden efter mammans försvinnande, och när han är nitton är han ensam kvar i en lägenhet en faster han inte känner har ordnat åt honom. Så träffar han den rödhåriga Charlie på en konstkurs på folkhögskolan och blir hopplöst förälskad. När Charlie sedan lämnar honom rämnar allt.

I tunga vintrars mage är en berättelse om ett barns utsatthet, den första kärleken och en allt överskuggande rädsla för att bli övergiven. Känsligt och poetiskt skildrar Andrea Lundgren pojken Rigas uppväxt och vuxenblivande.

"Ämnet är angeläget, svårt, allmängiltigt. Språket är moget, knivskarpt, effektivt. Och texten berör. Starkt. Det finns många skäl att tycka om Andrea Lundgrens debutroman I tunga vintrars mage. ... Tonsäker ... Det är både gripande och oväntat."
Karin Nyqvist, Sydsvenskan

" ... insiktsfull och fängslande ... när hon skriver berättelser från barndomens smärtsamma erfarenheter har hon ett absolut gehör."
Therese Eriksson, Norra Västerbotten

"Det är tungt och sorgligt, men riktigt bra ...Det krävs mycket av författaren för att fånga läsaren med enbart tyngande sorg och handlingsförlamning. Andrea Lundgren klarar det; boken fångar och tvingar till fortsatt läsning."
Maria Hamberg, Sundsvalls Tidning

"Andrea Lundgren gillar jag i alla fall. I tunga vintrars mage är en enkelt konstruerad men snyggskrivet genomförd historia om en stackars mespropp till kille som man inte ens gillar så värst (en kvalitet i sig, i själva skriften, att man ändå vill läsa vidare)."
Nina Lekander, Expressen

" ... ett smärtpunkternas glimmande pärlband. Språket är klart och vackert."
Anna Nyström, Norrköpings Tidningar

"Detta är en debut som inte bara gestaltar ett människoöde och är vackert skriven, den är också provocerande på ett välgörande sätt"
Lina Kalmteg, Svenska Dagbladet