"Mästerlig blick för själens outgrundlighet ... Det är sällan man stöter på en så mångbottnad insikt om människosjälens vändningar som hos Marie NDiaye. Ladivine liknar inte något jag tidigare läst. Det är helt enkelt strålande, ögonöppnande romankonst. Med Ladivine bekräftar NDiaye sin ställning som en av den samtida franskspråkiga litteraturens största namn."
Viola Bao, Svenska Dagbladet

"Flödande, glödande, mäktig historia om skam, skuld, förnekande och den smärtsamt starka kärleken mellan mödrar och döttrar ... En riktig läsglädje."
Kerstin Särneö, Tara, ger Ladivine högsta betyg: fem av fem.

"En lysande intelligent skildring av rasismens konsekvenser. Marie NDiaye har skrivit en roman i Nobelprisklass."
Björn Gunnarsson, Göteborgs-Posten

"Det är oerhört känsligt skildrat, så sorgsen läsning. Men man blir samtidigt glad att det finns en författare som kan skildra människor på ett sådant det starkt och vackert sätt som Marie NDiaye gör. Hon är en oerhört skicklig författare. Det är drabbande och smärtsam läsning, en klar fyra. En av de riktigt fina romanerna den här hösten."
Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige

En mormor och hennes barnbarn. De bär samma förnamn men har aldrig träffats och de känner inte till varandras existens.

I en dunkel liten lägenhet i Bordeaux sitter Ladivine Sylla med en samling porslinsfigurer som enda sällskap. En gång i månaden kommer dottern Malinka på besök, pliktskyldigt och i största hemlighet. I tonåren flyttade hon hemifrån och bröt kontakten med sin mor för att hon skämdes, över hennes hudfärg och enkla ursprung, att hon var ensamstående och försörjde sig som städerska.

Ladivine ser fram emot dotterns besök, men får inte ta del av det liv hon lever. Hon vet inte att Malinka numera kallar sig Clarisse, att hon är gift och att hon har en dotter. En dotter som döpts till Ladivine, ett barnbarn som hon aldrig fått träffa.

Marie NDiaye är tillbaka med en feberlik sorgesång om svek, skuld och ursprung, lika brutal som hänförande.

"Komplex och gäckande. Ändå är den absolut inte svårläst ... Marie NDiaye som har klarhet och auktoritet i sitt berättande har en enastående förmåga att tala om det riktigt svåra i ett enkelt liv och hur det ter sig när människor måste uthärda i ett utsatt bottenläge ... Marie NDiaye visar med sin särpräglade bok på ett suveränt sätt att livet är hårt och skört och att priset är högt."
Maria Schottenius, Dagens Nyheter

"Det är otäckt, uppslitande och tragiskt men hela tiden sitter man där med en känsla av att det är helt ordinära liv och företeelser som skildras, och att obehaget finns där enbart på grund av en särskild blick, en speciell språkdräkt. Den krypande känslan av att det skulle kunna vara mitt eget liv - om någon valde att se det så. Sådan litteratur gräver sig obarmhärtigt in under huden, men har förtjänsten att den gör identifikation möjlig trots att inga yttre faktorer talar för det. Sakta men säkert rör sig sedan Marie NDiaye bort från det realistiska anslaget, och in i ett hallucinatoriskt, thrilleraktigt berättande där Malinkas/Clarisses vuxna dotter står i centrum. Här ändras premisserna för romanen helt och hållet, och som läsare har man bara att med andan i halsen hänga med. Kärnan i Ladivine förblir intakt, men intrigen vindlar och upplösningen är allt annat än konventionell. En rasande skickligt skriven roman som måste läsas - och erfaras."
Therese Eriksson, Tidningen Vi

"En vindlande väg man gärna vandrar ... snart är jag fast. Ladivine är en roman som ständigt överraskar. Jag tror att jag vet vad jag läser och plötsligt girar texten iväg. Från realism till suggestiv saga, från relationsroman till existentiell thriller. Det är en gåtfull och fruktansvärt spännande roman."
Oline Stig, Sydsvenskan

"Att efter decennier av läst litteratur bli så förvånad av en röst, så bergtagen, omsluten och berörd. Marie Ndiayes betvingande vackra och extremt känsliga prosa rycker med läsaren i ett febrigt flöde av inre monologer, svek och skuld. Kvar blir sammanbrottet och illusionen av frihet ... Sällan har utanförskapet i familjers relationer skildrats så invecklat och starkt."
Marianne Ekenbjörn, Sundvalls Tidning

"... täta och suggestiva språk, ett mardrömslikt och febrigt flöde som är svårt att värja sig mot ... Berättaren kryper i stället in i personerna, vi får veta mycket mer om vad som försiggår i dem än de själva är medvetna om. Själsanalysen är alltså knivskarp."
Dan Sjögren, Arbetarbladet

"Nu har jag läst en modern roman som är helt omtumlande så svindlande bra att jag knappt kan samla mig för ett omdöme, för jag vet inte ännu vad det är jag har upplevt ... Utfallet är en sorgesam roman med ett allmängiltigt budskap, samtidigt som dess berättarteknik är så unikt utförd att jag bara tappar hakan och försätts i ett tillstånd som är så chockartat att jag nästan är beredd att ringa 112 ... den här romanen överger mig med samma vidunderliga känsla av att ha underkastats något som tar sig in i alla ens medvetanden."
Björn Kohlström, bloggen Bernur

"Ett kraftfullt romanbygge där fyra generationer kvinnor för en både yttre och inre kamp med konsekvenserna av skam, lögner och svek ... knivskarp i sina beskrivningar och existentiella djup."
Malin Mattsson Flennegård, Katrineholms-Kuriren

"En självklar framtida Nobelpristagare."
Cecilia Ekebjär, Södra Dalarnes Tidning

"En uppslitande berättelse om skam och skuld, skildrad med knivskarp psykologisk insikt på klar och sinnlig prosa ... en skam som bränner genom generationerna. Strålande romankonst att njuta av i höstmörkret."
Karin Holmberg, ETC

"Hon har kallats "blivande nobelpristagare" men jag har svårt att se Marie NDiaye på själva Nobelfesten. Glättiga kungatal och kanderade skaldjursplatåer är liksom det sista hon får en att tänka på. Ni som läst den oförglömliga Mitt instängda hjärta hajar vad jag menar. Boken är som en källare: underjordisk, fönsterlös, en fuktig ångest som sipprar ut från sidorna, lite mer för varje steg man tar in i mörkret. Att nya romanen Ladivine är luftigare gör den inte mindre oförglömlig. Den svarta städerskan Ladivine har nästan inget, fast vad gör det, när hennes dotter Malinka är allt? Men Malinka växer och lär sig att hennes ursprung är en skam. Så hon döljer. Döper om sig till Clarisse. Träffar en vit man. Hennes mamma, ljuger hon, är död. Ändå försvinner inte skammen. Tvärtom, den ökar när hon i hemlighet besöker modern utan att berätta om barnbarnet, en flicka som även hon heter Ladivine. Clarisse rör sig plågat och nervöst som en hukande gatuhund. I det renskrubbade samhället hör hon inte till. Om allt detta, ursprungets, skuldens och svekets förgiftande makt, skriver Marie NDiaye. Faktiskt så suggestivt och precist som bara en blivande nobelpristagare kan."
Jenny Lindh, M-magasin

"Ladivine är mer än en på flera plan utmanande roman, den är en saga, en dröm och den renaste poesi."
Marianne Jeffmar, Upsala Nya Tidning

"Hon är en av våra bästa författare Det är ett sinnligt och mästerligt drama av mystik och grymhet som placerar författaren högt ovanför de flesta kollegor i det franska litterära landskapet."
Le Nouvel Observateur

"Ett litterärt mästerverk, fantastiskt och ofattbart sorgligt."
Süddeutsche Zeitung

"Återigen en lysande berättelse om kvinnor och ursprung."
LExpress

"Ladivine är en häpnadsväckande och gripande berättelse om konsekvenserna av svek."
Deutschlandradio Kultur