"Ian Burumas historiska böcker vibrerar av personlig närvaro och existentiella gåtor. Ändå skriver han klart och kunnigt som få."
Dagens Nyheter

"Fascinerande bok  ... En lysande skildring av vår epoks födelse, bokstavligen på ruinerna efter två världskrig."
Ulrika Knutson, Expressen

Krig brukar sällan sluta i en entydig känsla av befrielse. Det andra världskriget har på många sätt varit det stora undantaget: det var det goda som segrade mot det onda, och våren 1945 kunde hela världen dra en i och för sig sorgsen, men ändå djup lättnadens suck.

I sin nya bok År noll om fredsåret 1945 komplicerar Ian Buruma den bilden. Han påminner om hur franska, brittiska och nederländska trupper när kriget var slut hänsynslöst försökte återupprätta den koloniala ordningen i Algeriet, Vietnam och nuvarande Indonesien; om hur britterna tvingade etniska tyskar från Östeuropa - där de bott i generationer - till ett krympt Tyskland till priset av en halv miljon döda, och samtidigt om hur många japanska krigsförbrytare kom undan, på grund av bristfälliga informationer och språkkunskaper. Visst blev det fred, men den var mycket mer brutal än vi velat erkänna.

Ian Buruma (född 1951) är professor i mänskliga rättigheter och journalistik vid Bard College i New York, och medverkar i tidningar som New York Times och Guardian. Natur & Kultur har tidigare bland annat givit ut Mordet i Amsterdam om mordet på filmaren Theo van Gogh.

 

"I hans böcker blir historien och idéerna aldrig - som hos så många andra tänkare - abstrakta storheter. De vibrerar alltid av personlig närvaro och existentiella gåtor. Det beror nog på att Ian Buruma har ett genuint människointresse - och dessutom gillar konst, film och skönlitteratur. ... Ian Buruma skriver med en avundsvärd klarhet om svåra ting."
Jan Eklund, Dagens Nyheter

"År noll är en fängslande och nyttig bok, framför allt för den generation idag som inte är lika immuna för den förhärjande nationalismen. ... Ian Buruma skildrar den tid då världen är såpass förstörd och mänskligheten såpass drabbad att ingen återvändo finns. Han skildrar medryckande hur den tidens människor ser världen som öppen och som vet hur mycket mänskliga rättigheter, fred, demokrati och internationalism."
Mats Granberg, Norrköpings Tidningar

"Lysande konstruerad och elegant skriven."
Ian Kershaw

"Underbar ... Ett spännande och häpnadsväckande tillägg till krigslitteraturen."
Christopher Hudson, Daily Mail

"Buruma förmedlar en stark känsla av skräcken och kaoset 1945."
Max Hastings, Foreign Affairs

"Utmärkt och klarsynt."
David Aaronovitch, The Times

"En personligt färgad och samtidigt envetet uthållig sammanställning av vad det var som faktiskt hände detta besynnerliga år då kriget tog slut och allt som var någorlunda begripligt föll sönder, fragmenterades och smälte samman till den värld där vi lever i dag ... Stora delar av materialet handlar om krigets följder för Japan och Indonesien. Buruma är inte en eurocentrisk författare och År noll är en guldgruva av intressanta fakta om det postkoloniala efterspelet till andra världskriget. Frankrike och Storbritannien, som tillhörde segermakterna, hoppades på att få behålla sina kolonier och räknade inte alls med att angriparen Japan trots sina krigsbrott ändå inspirerade de asiatiska folken till uppror. Allt vändes upp och ner, det var år noll och världen tycktes starta om. Buruma avslutar År noll med en betraktelse av ett ögonblick då Berlinmuren faller och tiden tycks stanna upp. Men historien står aldrig stilla. Och när jag läst färdigt undrar jag om kriget överhuvud taget någonsin tog slut."
Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

"I Sverige har vi under våren på storstadstidningarnas kultursidor kunnat följa en något kuriös debatt med anledning av sjuttioårsminnet av segern över Hitlertyskland. Det har varit en infekterad holmgång mellan höger och vänster med Röda armén i fokus. Borde vi vara tacksamma inte bara mot USA och Storbritannien utan också mot Sovjetunionen? Ja, säger vänstern, det var ju Röda armén som tågade in i Berlin och utan Sovjet hade nazismen aldrig besegrats. Nej, säger delar av högern, Hitler och Stalin var av samma skrot och korn och man kan inte välja mellan pest och kolera. För övrigt måste den eventuella tacksamhet som kan ha funnits 1945 retroaktivt ogiltigförklaras med tanke på det senare kommunistiska förtrycket i Östeuropa.

Med det synsättet i minne kan man, om man vill, läsa Burumas bok som en kommentar till den svenska debatten. Då blir det inte så mycket kvar av tacksamheten mot västmakterna heller. En förtjänst hos Buruma är nämligen att han inte är enögd. Han skriver om sovjetiska övergrepp, till exempel massvåldtäkterna i Tyskland strax efter krigsslutet, men skildrar också motsvarande vidrigheter av amerikaner i Frankrike och Japan. Världsbilden är inte bara europeisk utan också asiatisk och afrikansk. Vi får alltså läsa om Sovjets kolonisering av Östeuropa, men också om holländarnas brutala kuvande av ett indonesiskt uppror, fransmännens snabbt återupptagna kolonialkrig i Syrien och Algeriet och om engelsmännens fortsatta imperialistiska förtryck i Indien. Ordvalet är inte mitt utan Burumas. Han har lätt för i-ordet när det gäller England och Frankrike, svårare när det kommer till USA."
Jönköpings-Posten