Uppsala, tidigt 90-tal. 16-årige Jonatan står på tröskeln till vuxenvärlden. Livets Ord dominerar hans värld, i tanken och i vardagen. Han är starkt troende, mönsterelev, duktig i fotboll. Livet borde vara enkelt. Men han plågas av skamkänslor kring sin sexualitet och får epileptiska anfall. Läkarna hittar ingen medicinsk förklaring och skickar honom till en psykolog som börjar ifrågasätta hans sanning.

Under en skolresa till Israel förälskar sig Jonatan i Nina och de inleder en trevande kärleksrelation som för honom kantas av en djup ångest, blandat med tonårsförälskelsens krav på absolut närvaro. De ljuger för sina föräldrar och reser iväg. I Ninas stuga, långt från församlingens dömande blickar, kan deäntligen vara tillsammans. Men vågar Jonatan? Kommer anfallen att bli värre nu när han släpper taget? Och vad händer om någon får reda på vad de gjort?
Hela tiden pågår en strid mellan änglar och demoner och Jonatan måste välja sida.

Det finns ingenting att vara rädd för är en finstämd och gripande berättelse om två unga människor i en hårt kontrollerad miljö. Det handlar om vuxenblivande och val, om sexualitet och skam och hur det är att vara svårt sjuk i en miljö där människor är övertygade om att man kan bli helad genom bön.

---

"Det är märkvärdigt hur Johan Heltne med sin raka, registrerande berättarstil kommer åt och kan förmedla denna värld av psykologiskt komplexa stämningar och tillstånd. Han har skaffat sig ett språk som fungerar perfekt för det han vill berätta. Och han har givit oss en stark och gripande berättelse. En oerhört stark debut."
Maria Schottenius, DN

"Johan Heltne skriver sin roman med en fantastisk lyhördhet för både sina gestalter och de miljöer de vistas i. Hans språk bär den här berättelsen på ett fint, trovärdigt sätt... [...] Men allra främst fyller den en lucka i den större berättelsen om vår samtid, genom att vara denna inifrånskildring av hur livet i en församling som Livets Ord egentligen ser ut."
Therese Eriksson, Upsala Nya Tidning

"'Det finns ingenting att vara rädd för' höll mig vaken en halv natt. Och jag insåg att det var en viktig bok jag läste - av flera skäl. Framför allt är detta, utan tvivel, början på ett författarskap. Den här texten tycks veta något om sin läsare. Den vet när den ska överrumpla mig med en salivsträng, ett andetag, en blixtbild från en drömd situation eller plats."
Martina Montelius, Expressen

”Heltne använder sig av små medel för att förmedla sin berättelse, det övertydliga eller anklagande lyser med sin frånvaro. [...] Det är också inblicken i – och den lyhörda skildringen av – Jonatans inre, hans ångest och längtan som är romanens styrka."
Paulina Helgesson, Svenska Dagbladet

”Och hur klaustrofobiskt och faktiskt skrämmande denna rörelse än ter sig så skriver Johan Heltne så tätt intill Jonatan, så nära sin huvudpersons egen verklighet, att hans lojalitet mot denna rörelse också blir begriplig. Det är skickligt gjort.”
Jenny Aschenbrenner, Sveriges radio