Så suggestivt har ingen skrivit om lantbruksvardag sedan "Nässlorna blomma

Björn af Kleen, Expressen

Det var en gång ett litet län som mest såg ut som en tillknycklad fyrkant. Västmanland är dess namn. En ärrad skönhet vars röst är sjungande i norr och gnällig i söder, eller bara tiger avfolkad och lugn.
I ett kapitel per kommun beskriver Sven Olov Karlsson sin bångstyriga hembygd, där vardagen är full av dolda faror och lågmälda underverk. En besatt alkemist som kokar ihop ett okänt grundämne. En tonårstjej som bara morfar orkar ta itu med. En enorm eldsvåda. Ett krånglande hagelgevär. En riskabel förberedelse för bredband till byn.

Västmanland ger en kärleksfull men ärlig bild av vår närmaste glesbygd, mitt i Sverige, mitt i nuet.

Sven Olov Karlsson (född 1971) debuterade med Italienaren 2003, och har sedan dess givit ut ytterligare två kritikerrosade romaner, Amerikahuset och Porslinsfasaderna, som nominerades till Augustpriset 2013.

 

Underbar på att fånga den vanliga, lilla människan.” /…/ En trubbighet i språket som ändå är fruktansvärt kraftfull. Jag tycker att det här är en av de bästa novellsamlingar man kan läsa. Oavsett var man befinner sig i Sverige, så kommer man att bli otroligt tagen av boken.

Magnus Utvik, SVT Gomorron

En stark novellsamling som ger intensivt liv åt en hel liten värld. /.../ Jag är väldigt förtjust i Sven Olov Karlssons språk: rika meningar manar fram bilder av alltifrån livshållningar till tidens rörelser genom landskapet.

Malin Ullgren, Dagens Nyheter

Vissa av Karlssons historier är finurliga och leker med ens förväntningar och fördomar. Andra förutsätter det införstådda och väljer att förstärka det typiskt fördjävliga. Den banala ondskan finns också i Sala. Folkhemmet ruttnar i Köping och Norberg. /.../ Som enskild människoskildrare är Sven Olov Karlsson upplyftande flyhänt och subtil. På några korta sidor kan han skissa en karaktär som är ett helt motsättningsfyllt människoöde inklusive de upprätthållande livslögnerna.

Pia Bergström, Aftonbladet

Karlsson skriver en glimrande prosa och förflyttar sig lätt över avstånd och år. /.../ Spelet med detaljer, fixerade som anade, är imponerande. Det skapar en enorm rörelse i texten och mutar elegant in brännande frågor om främlingsfientlighet och homofobi. Samtidigt som ”Västmanland” rent språkligt är en njutning, så tar den också osminkat temperaturen på dagens samhälle. ... Olikheterna, motsättningarna och möjligheterna vibrerar på raderna och skriar efter ställningstaganden.

Jonna Fries, Norrköpings Tidningar

I sin första novellsamling "Västmanland" placerar Karlsson återigen sitt Västmanland på den litterära kartan, med en krängande, flödande språkdräkt, full av bilder och lukter, som i sin egensinniga kroppslighet och humor ibland erinrar om Harry Martinson ... Karlsson har hittat sin egen nisch och förmår presentera något alldeles unikt.

Marie Reda, BTJ-häftet nr 18

Vill helhjärtat hylla ”Västmanland” av Sven Olov Karlsson. Han trollar fram vidunderliga berättelser från ett söndervittrande glesbygdslän.

Arbetarbladet

Han är en briljant skildrare av landsorten. /.../ En riktig uppvisning /.../  Här visar han hur väl kan teckna kynnet och karaktären på denna kämpande och överlevande glesbygdsbefolkning. Sven-Olov Karlsson har än en gång åstadkommit en både rolig och kärleksfull beskrivning av sitt eget litterära landskap.

Göran Kastlund, Dala-demokraten

Jag kommer att tänka på en realist som amerikanen Richard Ford. /.../ Hos båda berättarna lunkar vardagen på tills det händer något alldeles överdjävligt. Plötsligt och oväntat precis som i livet utanför pärmarna. /.../ Läs boken och få utöver allt annat en reseskildring av människors försök att leva vidare med stolthet i ett ofta orättvist motsträvigt sammanhang.

Jan-Ewert Strömbäck , Miljömagasinet

Få, om ens någon, författare kan som Sven Olov Karlsson berätta om detta andra Sverige, som faktiskt finns där på riktigt.

Per Carlsson, Motala & Vadstena Tidning