Seamus Heaney (1939–2013) föddes i County Derry, på den nordirländska landsbygden. Hans första större diktsam­ling, Death of a Naturalist, utkom 1966 och följdes av poesi, kritik och översättningar som etablerade honom som den ledande poeten i sin generation. 1995 tilldelades han Nobel­priset i litteratur för ”verk av lyrisk skönhet och etiskt djup, som upphöjer vardagens mirakel och det levande förflutna”. Heaney undervisade vid Harvard University och var professor vid Oxford. Hans bibliografi omfattar 13 dikt­samlingar samt flera essäsamlingar och antologier. 1995 publicerades hans översättning av Beowulf.

Heaney har lockat till sig en bred läsekrets. Han är en poet som hyllats av kritiker och akademiker men också nått popularitet bland ”den vanliga läsaren.” Ofta beskrivs han som en regional poet, som bättre än någon annan skildrat det moderna Nordirland, men han är också en traditionalist med en blick tillbaka mot de ”förmoderna” världarna hos en poet som William Wordsworth.

Hundra dikter innehåller ett urval av dikter utvalda av hans familj och spänner över hela bågen av hans författar­liv, litet men tillräckligt omfattande för att fungera som en introduktion.