"Mitt första ”wow” i marginalen kommer redan i romanens allra första stycke, när Madeleine Hessérus på sin vackra och precisa prosa beskriver hur mangårdsbyggnaden Vändesta reser sig ur landskapet."
- Therese Eriksson, Vi 

”En fantastisk roman som stilla och vackert skildrar utsatthet, kvinnohemligheter oh vänskap. Språket är en ren njutning, både mättat och fjäderlätt.”
- Kerstin Särneö, M-Magasin

.........................................................

En bister vinterdag anländer den artonåriga Harriet Blom till den gamla gården Vändesta, ett hem för unga gravida kvinnor. Här ska hon tillbringa de närmaste månaderna, avskuren från omvärlden och sammanförd med andra unga flickor som liksom hon brottas med frågan, behålla barnet eller lämna det ifrån sig?

Det är tidigt sextiotal, bara några år före ungdomsrevolten, p-pillret och den fria sexualiteten. Samhållet står och väger, men att vara ung, gravid och ogift ses ännu med oblida ögon.

Under den evighetslånga vintern konfronteras Harriet med en rad människor: den upproriska italienskan Sylvia som snabbt blir Harriets förtrogna, den åldrande föreståndarinnan Inez, barnsköterskan Beth med sin förkvävda livslängtan. Medan snön faller och faller sluter sig mödrahemmets stränga regelverk kring dem alla.

Kristallpalatset är en gripande roman om att vara kvinna i en brytningstid, om att snabbt tvingas bli vuxen och tvingas fatta livsavgörande beslut – en roman fylld av tidsatmosfär, skriven med stark gestaltande kraft och språklig lyster.

Madeleine Hessérus har sedan debuten 1997 skrivit dramatik, novellsamlingar och romanerna Till Isola, Staden utan kvinnor och Elefantens fot. Hennes böcker har lovordats av kritiker och romanerna har översatts till flera språk.

.........................................................

”Romankonsten är av klassiskt slag, och i en svensk skönlitteratur som inte sällan arbetar med en medveten vaghet är det skönt att som läsare förstå vad som händer. Det är som att på en konstutställning efter en rad konceptuella, snåriga verk se en vackert formad skulptur. Litet utrymme för tolkningar men ack så skön att vila ögonen på.”
- Kristian Ekenberg, Gefle Dagblad

”Madeleine Hessérus har inte valt en medelväg. Hon slingrar sig i stället mellan två extrema poler. Och tack för det, för det blir rätt underbart. /.../Det är skickligt att skapa gungfly av den mark man tror är välkänd, osäkerheten hos läsaren växer samtidigt som både form och innehåll tuggar på i var sitt, var för sig förutsägbart men hopslaget komplext, spår. Det skapar svindel hos mig, stundtals så berörande att personliga minnen utan plats i den professionella läsningen tränger sig på. För genom greppet svarar Hessérus på frågan hur en författare kan gripa sig an plattityderna: genom att lämna tillräcklig känslomässigt spelrum för läsaren att själv hitta sina med romanen likställda smärtpunkter. Att tvinga det som ska bulta, att bulta i dig.”
- Agnes Lidbeck, Göteborgs-Posten

"Riktigt bra romaner skapar en värld där läsaren gör sig hemmastadd och med Kristallpalatset känns det nästan som att jag får ett eget rum på Vändesta. Närheten till människorna och allt som sker, beror förstås på författarens förmåga att låta en komma nära, men det beror också på att Vändesta är en så tydlig egen liten värld: ett slutet rum med sin särskilda logik./.../Närmast oklanderlig är den här romanen.”
- Therese Eriksson, Vi