En bit utanför Stockholm ligger ett hus med fjorton rum. Ett slags Villa Villekulla, fast inte gult eller glatt. Hit återvänder berättaren, en kvinna som arbetar som tolk i Strasbourg, för att hjälpa sin åldrade mamma. Huset är mammans hela värld, det är hon som fyllt det med allsköns bråte och hon som tronar över dess inneboende, en brokig skara människor som kommer och går.

En gång var berättaren flicka i dessa rum, ensam med en mamma som var i ständig rörelse, som åkte staden runt med sin shoppingvagn och handlade och samlade på hög.

En mamma samlar saker, en dotter samlar minnen och fogar samman en vibrerande vacker och sårig berättelse om hur en människa blir till. Kan man bli människa, riktig människa, utan att ha rörts av sin förälder? frågar hon sig. En gång var vi en enda kropp. Jag, ett kommatecken i henne.

Magdalena Sørensen är översättare från franska och engelska och har tidigare publicerat poesi och essäer. Alltings ordning: En familjearkeologi är hennes romandebut.

 

....................................

 

'Alltings ordning' är en intim roman. Dotterns skuldtyngda närmanden, ilska och förtvivlan kommer med små, effektiva medel nära läsaren. Det är en illa bevarad hemlighet att litteraturkritiker ofta är extra snälla mot debutanter. Sørensen behöver inga sådana silkesvantar, hennes debut känns ända in på huden.

- Sydsvenskan

 

Det är en stark, sårig berättelse om saknaden efter en mamma som aldrig varit riktigt närvarande. En roman (med ett tilltal som vore det en självbiografi) om en dotter som samlar minnen efter en mamma hon så starkt 'hade velat älska'.

- Femina 4 av 5

 

Med ett enkelt, poetiskt språk manar Magdalena Sørensen fram bilderna av dessa båda kvinnor, modern och dottern, och hur den senares uppväxt i kaos formade den kapabla yrkeskvinnan... Berättandet är återhållet och samtidigt intensivt, medkännande

- Upsala Nya Tidning

 

Fängslande romandebut.

- Aftonbladet

 

'Alltings ordning' har lyckats med konststycket att göra det lilla stort, och det statiska intensivt... Trots att boken ibland känns stillastående, är det just i denna stillhet som dess dramatiska kraft ligger.

- Kultmagasin