”Berusande om ensamhet och förlust ... Romanen är något av det bästa, sårigaste, sobraste, mest eleganta och berö­rande jag har läst på mycket länge.”
- Dagbladet, tärningskast 6 av 6

En norsk pojke tecknar utsikten från sitt rum: en svängd esplanad, palmträd, en bit av havet. Gång på gång gör han samma bild. Huset är stort och ekar tomt. Det ligger i Alex­andria, långt ifrån norska fjäll och fjordar. Det är 1920-tal och pojkens pappa, Domaren, innehar ett högt ämbete i staden. Han, hustrun Ellen och pojken ska föreställa en familj, men äktenskapet är olyckligt och sonen bär mam­mas desperata sorg över sitt liv som sin egen.

Plötsligt bestämmer Domaren att det är dags för internatskola. Pojken ska danas. Fadern kör sin Essex upp genom Europa, ett äventyr. Först Oslo, sen Génève. Så! Nu lämnas ett barn av på en plats i världen hundratals mil från sina föräldrar utan möjlighet till kontakt.

Den som berättar är en version av författaren själv: pojken var hans pappa. Bild för bild framkallas en ovan­lig uppväxt som ska komma att präglas av en förlamande känsla av utanförskap. Fars rygg är en lågmält intensiv, vacker roman om mänskligt liv; om längtan och tillhörig­het, det som gått förlorat, det som aldrig blev. Dahls roman­fantasi tecknar ett liv i skuggan av 1900-talets historia och berättar om hur ensamhet går i arv mellan generationer.

Fars rygg har kallats ”vidunderlig” med ”ett flor av glamour” (Dagbladet) och utgör en absolut höjdpunkt i för­fattarskapet. Den fick ett sensationellt mottagande i Norge och nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2024.

I översättning av Gun-Britt Sundström.