Morfar dog för tio år sedan. Men plötsligt känner Håkan hur han saknar honom. Han tänker på allt han inte kan göra med sin morfar för att gubbstrutten gått och dött, det gör honom arg! Men arg får man inte vara på nån som är död. Då tänker Håkan på att morfar kanske är ett skelett, och blir rädd i stället. Men stora killar ska inte vara rädda, säger pappa. Men hur ska man vara då? undrar Håkan. Då kommer mormor på besök.

En bok om ett angeläget och viktigt ämne fast i bästa Sören & Anders-stil!